Nu inser jag att jag visserligen visat hur jag slår in årets julklappar, jag började ju slå in dem för att få lite julstämning. Men, eftersom jag både är en ordbajsare av rang och lite av en paketnörd kan vi ju prata lite om inslagningen.
Sen flera år tillbaka har vi böra köpt en sorts paketpapper, ett brunt klassiskt sådan, alla presenter slås in i det, såväl sommar-, födelsedags-, namnsdags-, som vilken annan sorts present som nu kan önskas slås in. Det minskar svinnet och hela jakten på papper. Dessutom är det lättare att hitta ett hållbart papper när det bara är brunt.
Till det har vi olika sorters snören och band. Till jul gillar jag jutesnören och i år hade vi tur att det fanns en gammal rulle rött jutesnöre liggande. När jag i våras gick i keramik hade jag lite överbliven lera som jag passade på att trycka ut små grisar av, glasyren är lite hipp som happ, men det gröna blir ändå fint mot det bruna och det röda. Så några lyckligt lottade får dessutom något att hänga granen den här julen.
Nördigast och onödigast är att jag inte gillar att tejpen syns, så helst använder jag inte tejp och sen är det nästan hemskt hur noga jag är med att vika papperskanten så att inga råa kanter syns. Onödigt, men livsnödvändigt.
Emerentia Leifsdotter Lund 