Det är svårt att övervaka vems sanning som sprids.
Jag minns hur jag lästa Gömda som tonåring och förfasades över det som hände i boken och fick intala mig själv att det bara var en människas öde.
Sen visade ju sig bara hälften, om än det, stämma och jag önskar att jag lyckats vara än mer kritisk.
Jag kommer aldrig läsa boken som DN publicerade en annons för.
För det är svårt att stå emot ett skrivet ord. Det räcker att du glömmer att vara källkritisk i en sekund, och så sitter du där, påverkad mer än brukligt.
Och inte bör yttrandefriheten inskränkas för att vi är lata, outbildade eller trötta på att vara källkritiska, men det går att välja vad vi pratar om, vad vi annonserar om, vad vi säljer.
Idag går det utmärkt att sälja böcker själv, trycka dem och distribuera. Kanske det hade passat sig allra bäst.
Men KF-ägda Bokus jublar väl, i alla fall när de tittar på kontot. Se plats fyra.
Emerentia Leifsdotter Lund 
Boken är fylld av källhänvisningar, men visst, är det lättare att blunda för sanningen 🙂
GillaGilla
Ja, men källhänvisningar garanterar tyvärr inte att fakta inte är taget ur sitt sammanhang.
GillaGilla
Jag har precis läst boken. Den är full av källhänvisningar och som dessutom är lätta att kontrollera. Fast i din värld är väl myndigheterna samma skurkar som SD vill ha dem till. Fast tvärtom.
Men visst är det bekymmersamt att välja; Gömda beskriver ett sorgligt människoöde som man kan ömma för, boken Invandring och mörkläggning beskriver sanningsenligt vad media och politiker försöker mörklägga (och lyckas med). Läs den. Sedan är det upp till dig att välja mellan att hoppas på att någon hittar en lösning på de problem som invandringen för med sig eller börja fundera på om du verkligen är beredd att leva i det Sverige som vi är på väg att skapa.
GillaGilla