LUCKA 13: 13 HEMLIGHETER

Jag hatar hemligheter, jag har svårt att hålla presenter hemliga länge, vill gärna berätta om alla överraskningar och planer direkt och delar precis allt med Love. Men kanske kan vi hitta 13 saker som ändå känns lite i magen. Även om det inte blir mina mörkaste hemligheter.

– Jag har ett stort födelsemärke på höger höft. Jag har hatat det i alla tider och har fortfarande inte helt förenats med att jag har den där jättefläcken på sidan. Trots att jag tycker att fläckar är så himla fint.

– Jag svär alldeles för mycket, mest när barn är omkring, det är som om att det är tvångsmässigt. Det bara kommer. Annars brukar jag skärpa mig.

– Jag blir lätt paranoid och får för mig saker, som om att någon plötsligt mindes, och klandrade mig för hur jag var när jag var 19. Oscar säger att jag är paranoid, Emmy säger att det bara handlar om god fantasi. Jag ska försöka tro mer på Emmy.

– Jag fuskar ofta med dammningen, och är inte så bra på att ha varken ordning eller städat.

– Mitt i mitt hållbara tänk så köpte jag igår en julklapp till Stina och Love på TGR. Jag grämer mig och känner att jag nästan luktar plast in i huden nu.

– Jag är snål. Men också dumsnäll, så jag bjuder ofta på onödigheter, som folk en inte riktigt känner på järn. Istället för att bjussa mig själv och mina vänner med en kaffe någon gång då och då.

– Jag har ett fin-te och ett gäng fulteer, fulteerna bjuder jag oftast på när jag har gäster så jag får dricka det fyra engelska fintéet själv.

– Andra gången jag skulle gå till frisören hade jag med mig en bild av en tjej jag beundrade. Det var dock ingen skådis utan min värsta fiendes bästa vän. Jag klippte ut hennes ansikte och hade bara med mig själva håret. Frisyren blev inte alls lika snygg på mig. Kanske berodde det på att jag inte alls hade rött hår utan mörkt.

– Innan Love och jag träffades tänkte jag att jag aldrig skulle kunna vara ihop med någon som inte var minst sju år äldre än jag själv var. När Love visade sig vara 9 månader yngre fick jag panik.

– När vi ska iväg, oavsett om det bara är till butiken eller på promenad kan jag byta kläder säkert fem gånger för att jag inte trivs eller tycker något sitter skönt. Oftast blir det så att jag tar på mig det första jag provade ändå. Det gäller även Styrbjörns kläder.

– Jag är en tjatmoster och kan tjata till mig nästan vad som helst.

– Sen jag blev gravid har jag börjat svettas på ett helt nytt sett. Hej herr-deo!

– Jag blir lätt avundsjuk och kan lätt missunna andra framgång, jag jobbar mot det hela tiden och kämpar verkligen för att inte känna mig konkurrenutsatt och rädd för min egen position.

NÅGRA HEMLIGHETER

Det sista som hände igår var att Magnus läste högt för Marcus och mig när vi låg i våra våningssängar och sommarnatten var alldeles varm. Marcus skrattade lite åt artikeln och Magnus sa att det var allvarligt. För det är det ju. Det är skitallvarligt. Det är ett brott. Och inte vilket brott som helst. Det är ett äckligt, smutsigt och hemskt hemskt hemskt brott. Inte någon Toblerone eller en smitning från tvavgiften. Nej, SvenOtto har köpt en annan människa.

I alla fall, jag förstår inte hur han tänkte, han måste ju ha varit så extremt maktkåt när han fick förfrågan om att bli minister att han helt glömde av. Eller så tittade han sig i spegeln och tänkte helt enkelt >asch, vafan, dendär horan ligger ju med så många att hon säkert glömt mig<. Ajsingbajsing, det hade hon ju uppenbarligen inte alls gjort. Osmart av honom. För det är ju så med hemligheter. Att om man säger det till någon annan, så kommer de nästan alltid ut. Det är som när man hånglat med någon man kanske gillar och bara säger det till en person. Då vet någon annan ganska snart om det. Eller något helt annat.

Jag tycker om att ha hemligheter. Men jag tycker allra mest om att ha hemligheter som jag inte alls delar med någon. Som bara är mina. Då vet man att de är i säkert förvar. Och ibland kan man berätta dem, om man vill och då kanske det känns lite skönare.

GRAB, EAT AND SAVE THE PLANET!

Dags för lite lokalpatriotism. Idag: Jessica Nauckhoff och John Wigelius.

Jessica Nauckhoff och jag jobbade tillsammans på GöteborgsPosten (egentligen jobbade vi aldrig tillsammans, men det låter lite bättre) för längelängesen, sen vet jag inte vad som hände, men vi blev glada varje gång vi såg varandra och tipsade om nya och bra saker, pratade lite om världen och sånt. Jessica satt i styrelsen för Djungeltrumman när några procent såldes av till GöteborgsPosten och sen startade hon Fröken Korrekt och sen ja, gud vet vad, många bollar i luften personifierad kan man ju säga.

I alla fall. Jessicas senaste boll är en stor och jättefin boll.
Grab, Eat and Save the Planet!

Ekologiska matlådor, en hel vecka för 250 kronor och de gör skolmat också, för 20 kronor (inklusive frakten) portionen! Helt fantastiskt! (Hej Skårsskolan! Beställ nu!)

I övrig mår jag fortfarande lite dåligt över alla hemligheter jag berättade för Elsa och Gabrielle igår, jag har en tendens att prata om bajs när andan faller på, oavsett om andra är intresserade eller inte. Det är inte alls okej. Ingen i skolan varken vill eller bör veta om att jag bajsade på mig senaste (nu hade jag kunnat skriva sista, men men) gången när jag var 11.