Jag minns det så väl, eller kanske ändå inte, men jag läser Alexander Schulmans blogg, jag läser den ganska ofta, för jag gillar hur han skriver om sitt liv. I alla fall, det fanns en bild på Alexander där han satt med sin dotter. Hans dotter är väldigt liten. Men det som fångade min blick var inte dottern, det var Alexanders hand. Det ser precis ut som min pappas, eller inte precis, för min pappas hand är finare, men den påminner om den. Varje gång jag sitter i bilen med min pappa tar han mig i handen och säger att det är skönt att jag är med. Det är skönt att det är skönt att jag är med. Jag tänker mig att Alexander Schulman kommer göra samma sak med sin dotter när hon blir äldre. Jag hoppas det. Alla behöver en sån pappa. Alla behöver veta det. Att det är skönt att vara med.
Emerentia Leifsdotter Lund 