Jag lyssnar på en bok just nu. Jag gör det en del nuförtiden. Läser parallellt. Läser det jag tycker är värt att bli läst, men kan lyssna på sånt jag vill ha ett hum om, sånt jag vill kunna prata om utan att vara oinsatt.
Just nu lyssnar jag sporadiskt på Frida Boisens bok Berätta aldrig det här. En uppväxt- och livsskildring skriven av en mediepersonlighet med otroligt stort utrymme. Skriven om en död förälder utan varken röst eller utrymme.
Jag motsätter mig inte varje persons rätt till sin egen historia. Men de senaste veckorna har jag och en vän återkommit flera gånger till det faktum att vår upplevelse av någonting inte nödvändigtvis är någon annans upplevelse.
Med det i bakhuvudet har jag lite svårt för boken. Kanske är det tilltalet och författarinläsningen som förstärker det. Jag vet att jag känt samma för Alexander Schulmans böcker när han läst in dem själv. Att jag upplever att jag lyssnar på någonting som inte är för mig. Som en privat uppgörelse jag faktiskt inte har något med att göra.
Emerentia Leifsdotter Lund 