EN FIN LITEN DAG ELLER KVÄLL ELLER NATT

Jag var på väg hem i lördags, vi hade varit hemma hos mig först, Emelie, Linnea och jag, jag hade tittat på melodifestivalen och de hade druckit öl. Vi hade pratat lite och sen åkte vi till Marie Levau. Där satt vi mest bakom DJbåset och pratade om andra saker. Jag minns inte riktigt vad. Jag drack cola och skrattade mycket, min kjol skavde lite men det gjorde ingenting. Göran var där och Cazuma och Adam och en massa andra. Det kändes som att alla var glada, trots att det var fullt med tyskar som var jobbigt och frågvisa och andra som man fnissade lite åt. Sen blev klockan lite mer, ögonen föll liksom ihop samtidigt som jag hade velat stå på en högtalare och dansa i min alldeles för korta kjol. Göran frågade om jag var gravid. Vi fnissade lite åt det med. Sen gick jag hem.  Vi tog tunnelbanan från Mariatorget till Slussen och jag hoppade av och gick Katarinavägen hemåt.

Det var då det hände. När det var alldeles kompakt mörkt och gatlyktorna liksom kastade sken bakom mig som gav mig jätteroliga skuggor. Då när jag gick där och lyssnade på denhär låten och någon gick bakom mig och jag vände mig om och log lite och fnissade lite till, ha tyckte nog att jag var knäpp, för trots att fötterna var iskalla och jag fick skölja dem i duschen i flera minuter när jag kom in, så var allt så himla fint just då. Och inte ens en liten millimeter i hjärtat skrek efter något annat. Det bara skrek jajajippie!

Imorse gjorde jag hoppsasteg till You Can’t Hurry Love och hon som gick bakom mig i solen tittade på mig som om att jag vore förbytt. Det är ovanligt att vara glad på morgonen när snön ligger tjock i Stockholm.

Alla dagar är ju inte såna, det kan jag inte sticka under stol med, men de där nätterna när det är helt underbart okej att gå hem själv, när ingenting spelar någon egentlig roll och jag faktiskt minns att jag är min egen bästa vän. Då har vi det bra, livet och jag.

Michael Jackson och jag

Igår var vi på Kontiki, jag har inte vart där sen jag spelade där när Kidman gjorde en spelning där, och om sanningen ska fram vet jag inte om jag gillar stället, det är så himla litet och trångt och svettigt och så luktar det konstigt. Efter det var det i alla fall Smaka där jag träffade världens finaste granne Klara och Hanna och Christians kusin Emanuel, killen med stans största gris tatuerad på magen. Christian tycker att vi ska gå på dejt, men jag känner mig något misstänksam till tatueringen. Kommer kännas konstigt när man ligger där nakna bredvid varandra o ska vara gulliga. Åååååh min lille gris, mitt svin, min lilla kulting. Nej, jag låter det vara så. Vi hade i alla fall två efterfester igår, först en på en stor terass o sen hos Göran, och en var det bara att spatsera hemåt. Då var klockan 7. Idag kanske Cazuma o jag åker till en ö, bor i lada och lyssnar på musik. Men det är inte säkert.

Upptäckte just ett skavsår i naveln, hur det nu kom sig.

Jag har försökt sola ryggen lite sen Jonas så snällt påpekade att jag var lite ojämnt solbränd. Vi får se hur det blir med det, jag tycket det är lite läskigt att ligga på mage, det är någon stor åder som liksom pulserar när jag ligger ner. Väldigt obehagligt.

Pyret har gått o lagt sig längst in i Rhodedendron och hon har grävt ner sig i någon jordhög, ska inte bli roligt att göra rent henne sen.

Nu ska jag öva lite på att prata så att det inte låter läst för det har Jocke berättat är viktigt för mig i framtiden om jag vill ta alla med storm under min jobbintervju. Och så ska jag kanske göra någonting att äta. Dock något annat är mackisar med ketchup.

Henrik (Henrik o jag skulle ta körkort ihop i Karlsborg för en herrans massa år sedan, han tog körkort, jag åker fortfarande kommunalt) frågade mig just hur gärna jag ville ha jobbet jag ska på intervju för. Efter mitt mycket uttömmande svar var han tyst.
”För allt i världen, jag hade dumpat min kille om jag hade någon, sålt min själ, prostituerat mig, flyttat till Bukarest
Typ så gärna”
Henrik själv pluggar i Skåne. Och ja pappa, jag ska fråga om han sett Prinsen.

Och så tänkte jag slutligen bjuda på en bild. Som plåster på såren så att säga. Nej hörrni, det blev ingen bild.