LUCKA 5: JAG I EN HELT ANNAN STIL

Egentligen räcker att att fota mig själv i vilken klädsel som helst just nu. Mina nya jättepattar gör att jag ser ut som, ja, inte mig själv i alla fall.
När vi kom hem från sjukhuset och jag insåg att de fått utföra någon slags halvtaskig brazilian på mig när det var dags för kejsarsnitt och jag såg det, och mina nya stora enorma bröst i spegeln insåg jag att jag numera var en porrstjärna. Borta var plattbröstade vildvuxna jag och hej sa något förföriskt som kunde platsa på reklamplats på Pirate Bay. _INTE_KUL_

Men! Nu till utmaningen idag, att fota sig själv i en helt annan stil. Jag tänkte at eftersom jag numera har en ny stil varje dag, om vi bortser från brösten behöver jag ju också plötsligt använda skjortor för att snabbt langa fram brösten eller blusar och tvådelat. Borta är mina klänningar och byxdressar. Så tänkte jag istället att vi kunde kolla in hur jag såg ut i en annan stil i ett annat liv.

I december 2011 såg jag ut såhär:

Väldigt gullig av mig.

Och i augusti 2010 så jag ut såhär:

I en lånad skjorta i ett ärvt tonårsrum.

Och nu: varsågod att lägga av ett gapskratt:

2009. Vems är glasögonen? Varför har jag _SÅ_ mycket saker hemma? Pappas gamla pyjamasskjorta också. Och igen: glasögonen.

Men jag såg också lite normal ut 2009. Jag hade basker! Men! Jag har också bruna linser! Och planerar i gamla kastruller.

Och så hade jag otroligt långt hår:

Tack och lov att förändring sker snabbt. Eller ja, på sex år i alla fall.

FRISYRERNAS FRISYR

Googlade bröllopsfrisyrer lite.
Tänkte att det måste finnas någon slags bra inspiration på world wide web.

Ångrar mig redan.

WEDDING+HAIR

Så det blir helt enkelt Margaretaflätor. Den enda frisyren jag kan göra själv. Men jag behöver hjälp med benan där bak, men det är min pappa proffs på sen jag tvingade honom att i mitt vattenkammade hår (främst lugg) kamma perfekta mittbenor 1995-1998.
Ungefär såhär: (fast med bättre hårnålar och lite finare bena då) Kanske behöver jag lite mer hår? Det blir ganska korta flätor trots att håret nästan går ner till brösten. Måste fundera på detta.

NÅT STORT HAR HÄNT!

Jag gick till frissan första gången när jag var 16 år och två månader. Det var precis när jag skulle börja gymnasiet och jag klippte av de två dreadsen som bildats när jag varit i Indien under sommaren, badad i klor-fylld pool och svettats för mycket. Jag gillade korvarna, min mamma gjorde det inte.
När jag gick tillf risören den där gången hade jag med mig en bild på Jill Johnson. Det är första gången jag säger det. För när jag var 16 var inte Jill Johnsson med i ett program producerat av Agnes-Lo Åkerlind och hängde i Nashville med Kakan, nej, då sjöng hon schlagers och jag skulle precis börja på Schillerska jag var tupp i för små t-shirts och utsvängsa manchester-jeans. Jag var inte en Jill Johnson-person, men min mamma tyckte att hon var ”sååå fräck alltså”, så det blev så. Jag gick till frissan med den här i huvudet.

Skratta ni.
Men nu har Jennie gått och klippt sig. Med mig i huvudet. Det ni. Det är att uppnå nåt.

(Senast jag klippte mig bestämde min vän Charlotte hur jag skulle se ut, jag slutade upp som någon mellanting av hon Hedvig med långa näsan och en Charleston-dansare. Men innan det tog jag en gång med mig ett foto av en tjej som gick i min skola som jag tyckte var tuff. Tänk om hon vetat. Jag rev sönder bilden jag kopierat från hennes blogg sen. Tusen bitar och såpratade jag aldrig mer om det igen. Förrän idag då.)

SNE/MITT/SNE/MITT/SNE/MITT// JILL JOHNSON OCH JAG

Jag har haft mittbena i flera år, men plötsligt idag flög håret över på ena sidan och jag tänkte att det kanske var dags att byta bena. Jag har ju läst at det är mode med snebena dessutom. Kanske vore något att vid 25 börja följa hårtrender. Något nytt för mig som första gången hos frisören visade upp en bild på Jill Johnson och då var jag hos frisören första gången när jag var 17.
Kanske att det är passande att prova på en ny bena imorgon, jag ska nämligen träffa SVT och det skadar ju inte att känna sig fin tänker jag. Om jag nu känner mig fin i snebena. Och inte bara som att jag är poptjej och 16 igen.
Huvva vad svårt ändå.

Haha, min näsa alltså, två hål i väggen, som min pappa sa och måttade med en stickpropp.

SNART: P3GULD!

Och innan dess ska jag gå påradio-bio, det ska bli spännande, jag gillar inte bio så värst, men jag tycker om radio, kanske att det kan bli en klockren kombination. Jag vet inte, men det är värt ett försök.

Och tack vare P3guld kommer både Hedda och Pontus hit i helgen, det blir bra.
Förra året gjorde Sessili i ordning mitt hår, men jag tror det blir lite mindre fix i år. Och så hade jag med mig Evelina som fotade.

Nu när jag tänker efter så kanske jag ska försöka mig på en frisyr ändå, det ser ju fint ut.