INFLUENCERS ÄR VI ALLIHOPA

Ja, influencers är vi allihopa, allihopa, allihopa

Professionella influencers är vi inte allihopa, så är det absolut.
Men, oavsett om man väljer att göra samarbete, markerade eller omarkerade sådana, ta betalt i smyg eller fakturera synligt eller om man stoiskt väljer bort detta, trots följargrupper på låt säga 170 000 personer, är man en influencer. För att hävda att ens sysselsättning och yrke är att vara influencer är en sak, men har egentligen inget med inflytande att göra, det är bara en lönefråga.

Att förstå sitt inflytande, sin makt och sin position är otroligt viktigt. Oavsett om man nyttjar positionen för att tjäna mer pengar, få fler följare eller bygga sitt varumärke. För det är just där det ligger, att det faktiskt är så att även utan att ta betalt kan man bygga sig själv. Pro bono brukar det heta i reklamsvängen, då har organisationer som inte har en möjlighet att betala ändå kampanjer av prisade byråer. Det blir ofta roliga reklamkampanjer som får ta ut svängarna, eller uppmärksammade fall där David mot Goliat-syndromet kan framhävas i media. Godheten segrar, utan extra kostnad så att säga. Och ofta går det att som reklambyrå vinna priser, som genererar nya kunder. Man bygger helt enkelt sitt varumärke, utan att ta betalt. Precis som instagramprofiler som inte gör ett enda betalt samarbete trots det bygger sig själva.

De som följer dig i sociala medier finns där för att du är spännande, inspirerande eller kanske bara rolig. En öppen profil, dit folk strömmar för att ta del av din vardag, oavsett om den innehåller gulliga barnbilder, klipp från ditt yrkesliv, bilder från resor, eller en kombination av dem alla, är något som bygger bilden av dig. En bild några som gillar dig och en del som ogillar, alltid kommer att vilja ha en del av oavsett om du berättar var du köpt din tröja. För alla vill veta var du köpt din tröja. Och berättar du inte, då köper man bara något liknande. Inflytande handlar inte om att följare måste kopiera rakt av, det handlar om att inspirera. Till livsval, till förhållningssätt, till livet, till givmildhet, till köp

Och det spelar ingen roll vem du är, på Instagram kan alla få utrymme oavsett om du är en mamma från Flen som gillar Louis Vuitton, eller om du är en journalist från Schlätta som nu bor i Stockholm.
Att vara medveten om vad en stark närvaro i sociala medier innebär är en skyldighet.
Att svära sig fri från ansvar går inte, oavsett om man tar emot pengar för att visa upp varor.
Vad du använder ditt utrymme till är upp till dig.
Att andra kommer inspireras av dig är det inte.

ATT GÖRA SLUT PÅ LÅTSATS ELLER ATT VARA IHOP ELLER ATT INTE VARA IHOP PÅ FACEBOOK

Jag experimenterade i veckan, på Facebook tog jag bort att min kille och jag var ihop. Och reaktionerna lät liksom inte vänta på sig. Det ringde, det sms:ades, det flög frågor överallt och alla ville veta vad som hänt, och varför.

Det kändes som att så många trodde att det var jag som var offret, det liksom förutsattes att jag var den som blivit dumpad och satt ensam hemma och grät. Jag lekte lite med tanken där och tänkte ibland svara på mailen och smsen med ”Asch, han kom på mig när jag var med någon annan, men det gör inte så mycket tyckte ändå inte om honom riktigt.”

Min pappa hade direkt sagt till min mamma att det var ett experiment. Och det gladde mig, att han kände mig så väl att han förstod att det aldrig kunnat vara så att jag skulle berätta något på sociala medier innan jag berättade något för familjen. Min mamma trodde det var ”fel på datorn” och försökte övertyga grannar och bekanta om det, men vågade inte riktigt fråga. Det ingick i experimentet att inte förbereda vare sig familj eller nära vänner, och de flesta hörde av sig till någon av oss och frågade oroligt om hur det stod till. Det hade pratats om det när vänner träffades och kollegor frågade varann om det var sant eller inte.

Någonstans kändes det mest absurt hur en förändrad status kunde leda till så mycket.

Men det fick mig att fundera, över hur viktigt det där kan vara.
När vi bestämde att vi var ihop, Love och jag, vilket bara var några dagar efter att vi träffats gjorde vi det till en stor grejj det där med den officiella statusen. Vi satt i rummet jag bodde i hos mina föräldrar. Och så bytte vi direkt, båda två samtidigt. Sen gick vi ut, och direkt i dörren grattades det till att det nu var ”officiellt”. Och det var ju det som var det skönaste. Att slippa att folk frågade om vi var ihop eller inte, vad vi kände och tänkte och ältade. Plötsligt visste ”alla” och det var en säkerhet i sig.
Jag tänker på det lite som på förlovning och giftermåls-grejjen, att det är fint för en själv, för att det är bestämt och stort, men också för att jag liksom vill visa att den här personen, den har faktiskt valt mig, precis som jag har valt den.
Sen vill jag inte göra det för andra, men för oss alla tillsammans.
Folk frågar det så ofta, varför jag vill gifta mig. Och jag vet egentligen inte varför. Men jag vet att jag vill och jag tror att det är en kombo av lite olika saker.
Till exempel:
Säkerhet (kan fixas med samboförord och sånt med, och det har vi redan)
Statement-grejjen
Romantiskt-blaha
Lite större än något annat jag gjort, typ.
Och någonstans kanske ett sätt att liksom låsa Love till mig, vad som än händer kan jag ändå luta mig tillbaka o ba ”en gång var vi gifta”, det där förutsätter att jag är olycklig och greppar efter halmstrån, försöker förringa någon ny människa i hans liv, och inte sur och förbannad och helst vill glömma hela kalaset.
På tal om kalas: bröllopsfesten. Det kan ju också vara en anledning.
Sen är det ju det som kanske är viktigast, eller för mig, bara en ren förutsättning: att jag älskar honom.

Och för att vara ärlig känns det skönt att vara ihop igen, inte bara i hemlighet, utan också på Facebook.

Vill ni lyssna gör ni det här.

ENKELT FIXAT, DE BA DELAR PÅ FEJJAN JU! EMERENTIAS SOCIALA MEDIER-SKOLA FORTSÄTTER

Ja, ni hör på rubriken, det är dags igen att undervisa er lite, att få skriva av sig mycket.
Varje dag hör jag det, om inte hemifrån, så från någon på gatan, i allmänheten, på klubben, eller liknande, de pratar om enkelheten med sociala medier. De pratar om hur bra det är, bara att slänga upp en bild så delar folk med sig. Vips ba! Varumärket stiger i höjden! Kunden blir toppennöjd! Försäljningen går upp! Jippie! Men nu, go’ vänner, ska ni få höra: det är inte riktigt så vetni. Skitsmart att få likes, ja, det är verkligen det. Men sen då? Vad gör liksen med ditt varumärke? vad ger det konsumenten? vad händer när någon har likeat flera hundra saker, men glömt av mer än hälften? Ja, då spelar det ta mig tusan ingen roll.

Men att dela då? Det ger ju någonting? Ja, det gör det, i den lilla kretsen, vi delar med oss hela tiden, så fort vi öppnar munnen delar vi med oss. Vi delar med oss när vi  sitter på tunnelbanan, delar på en Metro, vi delar med oss hela hela hela tiden. Det är det som är det sociala. Och så funkar det, hör och häpna, på internet också. För internet är precis som världen, internet ser till och med ut som världen (internettrafiken bildar världskartan, ja, det är sant!) så det finns ingen skillnad. Ha det i åtanke. Med det i tanken tänker ni nu på hur jobbigt det var på julafton med den där släktingen som bara malde på och malde på, precis som alla andra år. Där har ni sociala medier utan något värde. Det är ett evigt snack om ingenting som är direkt ointressant.
Tillbaka till delandet, för det gör väl konversationen intressant? Ja, om det kommer något svar, om det händer något, om det finns ett insitament. Det måste finnas något att vinna. Någon kanske häver ur sig FUN! FAME! FORTUNE! nu, det får ni gärna göra, jag kallar det nytta. Nytta för någon, underhållning, känslor, pengar, erkännande, ja, du bestämmer faktiskt själv över vad du behöver få tillbaka för att någonting ska vara intressant. Som med kompisar. De som aldrig ringer är inte speciellt roliga förutom de gånger de faktiskt bjuder dig på fest.

Du ska se ditt engagemang på Facebook och Twitter och allt vad det heter som en del av dig, inte ens en förlängd arm, utan en molekyl. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Bete dig på internet som du gör i verkligheten. Nicka instämmande när någon pratar. Delta i diskussionerna. Erbjud något. Var dig själv.
Tack för mig.